Varför ska hjärna och hjärta alltid hänga upp sig på dem mest kompliserade sakerna?.
Jag vill inte,, jag kan inte leva utan min pojkvän. Han och hans dotter är mitt liv. Saken är den att han röker.
jag har gått imot mina principer för att få vara med honom men jag har bara ställt till problem.
Han är besviken på mig som lätt honom falla för mig när jag visste han var rökare från dag ett. Självklart har han rätt men den andra saken är den att jag föll med, lååångt innan han var medveten om det. Rökningen var låångt ifrån den närmsta tanken när jag sen fick en chans att bli tillsammans, Han-Jag-Vi.. Kunde inte låta den chansen smita iväg rakt framför ögon och hjärta. var jag självisk?,. Jag tänker på så mycket runt omkring när jag hatar rökningen. Tänker på min pojkvän vars lungor som har rasat och han har opererats, jag tänker på mina barn och djur som kommer andas in det. Visst han är duktig med att röka ute och under fläkten men han känner inte av den fruktansvärda stanken av rök som vi får leva i varje dag. jag vill inte att mina barn och djur vänjer sig med det, det är inte rätt mot dem. VI som vuxna måste ta det ansvar som inte barnen/djuren kan ta och i mitt fall är det att ha min älskade pojkvän nu och förlora honom när jag är redo för barn. Rökning är en del av honom säger han =( jag vill inte han ska behöva göra sig av med något som är en del av honom och han vill inte själv sluta röka. Jag vill ge honom all den tid han behöver för att inse om han vill sluta röka eller ej MEN den tiden är även min tid. En tid som jag blir mer kär i honom, en tid av att inte veta om han är den som jag ska dela mitt liv med. är jag självisk nu igen?.. Jag vill INTE lämna honom jag vill inte lämna honom men en dag måste jag göra ett beslut för någon annan, för mina barn och djurs skull, då måste jag vara stark.

Uscha vad vissa av mina vänner och antagligen min pojkvän med kommer hata mig efter detta inlägg och mitt tycke. Men det är så här jag har växt upp och det är svårt att bryta ett så starkt mönster just som min pojkvän.

Älskar min Tobias sååå sjukt mycket. gråter just nu och oroar mig fast jag lovat att låta framtiden utvisa.
Känner väll så här eftersom han rökar mer nu än någonsin. är sååå rädd för att tvingas leva mitt liv utan honom.

Faaan alltså. =(.. Kommer säkert få ångra att jag skrivit av mig här med. Men detta är min blogg där jag skriver om allt. Jag var bara tvungen att skriva av mig. klockan är snart nio och vad jag vet så är det 3 sigg redan. =(

Ångrar redan att jag skrivit detta. är inte ute efter bråk eller något. bara att lätta mig. Min kille har hört detta tuusen gånger så vill inte ta det med honom igen. Det tjänar inget till.

Nu ska jag sätta mig och gråta av mig lite så jag kan vara glad och låtsas som inget ikväll när vi ska hem till Anderslöv igen.

Bye♥
/Stina..