♥ Ojdå!
När jag mår dåligt tittar jag gärna tillbaka då jag mådde sämre.
Det får mig lite pepp att lyckas för jag vet att det finns bättre dagar.
Hittade detta gamla inlägg som jag skickade till en som klankat ner på mig anonymt.
Ryggrasdlösa kräk. (Det är OK att vara anonym men inte för att göma sig bakom).
Gamalt inlägg..
Sen till den person som lämnade en komentar utan namn!..
Anonym..
Jag vet inte vem du är... Jag vet inte i heller om jag orkar lägga ner energi på att kanske få reda på det i heller. Skurup för mig är 4år sen och många lärdumar sen.. Den tiden jag fick på skolan var en av den sämsta tiden i mitt liv.. Jag blev kär i fel person och hade ingen annan än fel person.. Jag levde med fel person och jag kämpade för att få allt bra!.. Jag hade inte många vänner, och dem jag hade skrämde jag bort genom att vara mig själv.. När allt bara blev fel och jag mådde sämre och sämra kom lögnerna... Jag sa saker som skulle göra mig speciell,, att ingen annan hade eller haft något av det som jag hittat på att ha.. Mitt liv var en lycklig lögn... Jag låtsades vara lycklig med min kille!... Låtsads vara glad.. Men på vägen glömde jag bort vem jag var!.. Mina lyckliga dagar med min kille tog stopp låångt innan jag blev lycklig.. Jag trodde på något bra tills jag fick syn på någon annan i hans armar.. När allt blev skit melllan honom och mig sökte jag mig tillbaka till det som jag ljugit bort.. dem övriga på skolan.. Men ingen hade brytt sig om mig under den tiden jag var med min kille.. Jag fick ofta höra släng ord om mig, till mig.. Jag pratade med folk som jag visste hatade mig, jag låtsades som jag inte visste om det och hoppades på att dem skulle glöma hur jag är... och kanske bli min vän.. Jag behövde er alla,, men alla bar ryggen i mot mig... Ingen hjälpte mig.. Alla ställde sig på honoms sida.. Jag gjorde allt för att synas.. Jag behövde någon som kunde hålla mig uppe i alla mina svaga stunder.. Jag kan inte räkna alla gånger jag föll till marken... jag känner på två sätt när jag läser ditt inlägg.. Första sätten är ilska och sorg.. Du verkar veta vem jag är, men tog du dig tid att lära känna mig eller dömmer du mig efter vad du sett och hört?.. Tog du reda på varför lögner fanns där?... Jag känner att om du kan lägga ner styrka på att skriva ett inlägg i min blogg om mig?? borde du inte känna mig då? och om du brydde dig utan att känna mig varför vill du inte skriva ut ditt namn här så jag vet vem som brytt sig i bakgrunden av mitt tragiska liv?.. Min andra känsla som jag har av ditt inlägg är glädje.. Av att veta trots mina lögner så har du varit uppmärksam och sett mig... Trodde ingen såg.. Ingen hörde och ingen brydde.. Mitt liv har läänge varit ett ensamt helvete... Allt detta kommer sitta i all evighet.. Jg har en vän och en kille.. Jag blir ledsen och arg när dem inte hela tiden finns hos mig.. för utan dem är jag ensamast i världen...
ONLY me.... NO one see...
Idag mår jag mycket bättre. Har jobbat på egen hand hela dagen i Malmö.
Mycket jobb, öst grus hela dagen och bli in där igen imorgon, hoppas att inte råttorna öst upp all grus igen, orka ha allt jobb ogjort..
Ta nu inte mitt inlägg från förr som om det vore nu. Jag ser det bara som en feedback till ett lyckligare slut =)
Kram på er
Det får mig lite pepp att lyckas för jag vet att det finns bättre dagar.
Hittade detta gamla inlägg som jag skickade till en som klankat ner på mig anonymt.
Ryggrasdlösa kräk. (Det är OK att vara anonym men inte för att göma sig bakom).
Gamalt inlägg..
Sen till den person som lämnade en komentar utan namn!..
Anonym..
Jag vet inte vem du är... Jag vet inte i heller om jag orkar lägga ner energi på att kanske få reda på det i heller. Skurup för mig är 4år sen och många lärdumar sen.. Den tiden jag fick på skolan var en av den sämsta tiden i mitt liv.. Jag blev kär i fel person och hade ingen annan än fel person.. Jag levde med fel person och jag kämpade för att få allt bra!.. Jag hade inte många vänner, och dem jag hade skrämde jag bort genom att vara mig själv.. När allt bara blev fel och jag mådde sämre och sämra kom lögnerna... Jag sa saker som skulle göra mig speciell,, att ingen annan hade eller haft något av det som jag hittat på att ha.. Mitt liv var en lycklig lögn... Jag låtsades vara lycklig med min kille!... Låtsads vara glad.. Men på vägen glömde jag bort vem jag var!.. Mina lyckliga dagar med min kille tog stopp låångt innan jag blev lycklig.. Jag trodde på något bra tills jag fick syn på någon annan i hans armar.. När allt blev skit melllan honom och mig sökte jag mig tillbaka till det som jag ljugit bort.. dem övriga på skolan.. Men ingen hade brytt sig om mig under den tiden jag var med min kille.. Jag fick ofta höra släng ord om mig, till mig.. Jag pratade med folk som jag visste hatade mig, jag låtsades som jag inte visste om det och hoppades på att dem skulle glöma hur jag är... och kanske bli min vän.. Jag behövde er alla,, men alla bar ryggen i mot mig... Ingen hjälpte mig.. Alla ställde sig på honoms sida.. Jag gjorde allt för att synas.. Jag behövde någon som kunde hålla mig uppe i alla mina svaga stunder.. Jag kan inte räkna alla gånger jag föll till marken... jag känner på två sätt när jag läser ditt inlägg.. Första sätten är ilska och sorg.. Du verkar veta vem jag är, men tog du dig tid att lära känna mig eller dömmer du mig efter vad du sett och hört?.. Tog du reda på varför lögner fanns där?... Jag känner att om du kan lägga ner styrka på att skriva ett inlägg i min blogg om mig?? borde du inte känna mig då? och om du brydde dig utan att känna mig varför vill du inte skriva ut ditt namn här så jag vet vem som brytt sig i bakgrunden av mitt tragiska liv?.. Min andra känsla som jag har av ditt inlägg är glädje.. Av att veta trots mina lögner så har du varit uppmärksam och sett mig... Trodde ingen såg.. Ingen hörde och ingen brydde.. Mitt liv har läänge varit ett ensamt helvete... Allt detta kommer sitta i all evighet.. Jg har en vän och en kille.. Jag blir ledsen och arg när dem inte hela tiden finns hos mig.. för utan dem är jag ensamast i världen...
ONLY me.... NO one see...
Idag mår jag mycket bättre. Har jobbat på egen hand hela dagen i Malmö.
Mycket jobb, öst grus hela dagen och bli in där igen imorgon, hoppas att inte råttorna öst upp all grus igen, orka ha allt jobb ogjort..
Ta nu inte mitt inlägg från förr som om det vore nu. Jag ser det bara som en feedback till ett lyckligare slut =)
Kram på er
Kommentarer