Denna dagen har sugit bra jävla mycket.
Började dagen med att känna att detta kommer bli en bra dag, en riktigt bra dag.
Vaknade hemma hos Tobbe och allt kändes bra, inte sovit där på nästan en hel vecka så det var skönt att vara där igen. När jag sen börjat jobba, satt och tänkte tillbaka på början av mitt och Tobbes förhållande, hans underbara blick som fick mig rakt i fällan, hans sätt att le och se så jävla lycklig ut,. Kyssen som kändes så jävla rätt var oxå den första kyssen, han var min räddning efter jag blivit misshandlad, han var mitt ALLT! Idag sitter jag mest och frågar mig om han någonsin kommer le så där igen, kyssa mig så där igen och titta åt mig så där igen. Idag är det mest trötta blickar, sårade hjärtan, besvikelse och ångest men mitt i allt det en fruktansvärt envis kärlek, kärleken som håller svaga hjärtan vid liv. Plötsligt fick jag ett sms av hans syster, fick reda på att dem två kommit i gräl och jag var anledningen,. jag blev riktigt sårad av orden och jag såg bilden av lycka backa ett steg till. Vi blev oväns så klart, på vår 5 månaders dag som han inte ens tycker är mer värt en annan dag, visst så kan det kanske vara men i vårt fall tycker jag varje månad, varje dag är något stort.
Jag skulle även med in till Malmö idag för att få höra om ett jobb, stressade som fan för att hinna och asade med mig chefen över allt och gjorde ett dubbelt arbete. När jag kommer hem ringer jag pojkvännen och pratar med honom om allt, jag var fruktansvärt upprörd eftersom jag fått höra både det ena och det andra från två munnar in i mina två öron som sänder ut hårda slag mot hjärtat. Han lyssnade mest som vanligt och avslutet blev att jag inte fick följa med till malmö som jag sett fram imot hela veckan. Nu är han så kall mot mig, kort och jag tror allt är helt försent.. HUR ska jag få honom till att se på mig så där igen, HUR får jag honom lycklig?.. Mitt stora mål i livet är att göra honom lycklig men jag har aldrig tidigare stött på sånna motgångar och jävelskap...
Vill inte ge upp på oss, jag vill INTE!... Men min ork sviker mig snart, jag har ingen att hålla tag i. Jag förlorar det jag älskar... På grund av något jag är, på grund av något jag aldrig kommer bli.... På grund av någon jag en gång varit som jag antagligen aldrig kommer åter bli.
Det krossar inte mitt hjärta att vi bråkar, det krossar mitt hjärta att se in i hans ögon och se den person jag har förvandlat honom till,. Ledsen, besviken, känner sig oälskad, olycklig.... HUR får jag honom lycklig,,.. genom att ge mig av? så han kan träffa någon annan?... Älskar honom,.... Fan för olikhet, starka känslor,.
/Stina

---

---