Det värsta är att jag höll honom så hårt för jag var rädd för att förlora honom,.
Jag höll honom så hårt att jag kvävde honom och när han fick sin chans att fly tog han den.
Och nu ser jag kanske honom aldrig igen =(
Om han bara kunde se mig här på mina knän i blödande tårar som ber om ursäkt för jag inte lät honom vara den han är, som inte lät honom andas. Jag försökte släppa sakta på taget med att inte tjata som siggen, inte gnälla om göra slut,. Och så fort jag släppte lite på det taget så sprang han. Hoppas att han vill ge oss en chans igen om han kommer tillbaka.

Jag gav den nykläckta ungen vingar, han tog imot dem och flög. Kvar är jag med all kärlek som jag inte riktigt han ge. Det är så tomt här utan dig. Men flyg mot lycka och återvänd bara om du kännar att det är här du hör hemma. Vi kan arbeta på saker tillsammans som är nya för oss båda.

Älskar dig!

 

---

---