Allt mörker har sitt ljus...
Jag har vissa personliga stunder där jag glömer bort att det finns en fördel med allt dåligt,.
Har rätt mycket ups and downs i mitt humör just nu,, suuck ..

Många gånger försöker jag låta bli att klandra andra från mitt förflutna för den person jag formats till idag men det går inte då allt leder tillbaka till något eller någon.

Det låter kanske som jag är en av dem som alltid måste klandra en annan för att må bra eller för att känna mig bra på något vis men det är långt ifrån sanningen.

Jag vet att många saker jag varit med om har satt sig otrolig hårt i mig.
Som att se sin farfar bli ihjällslagen av en viss människa, se min mamma bli misshandlad av samma människa och själv bli och se syskon bli slagna av samma människa. Att sen träffa kille som oxå tar till våld och träffa andra människor som brukar våld mot eller runt en och att en av dem människorna fortrande finns i mitt liv och har på senaste tiden tagit otroligt mycket kontakt med mig. Hur låter man bli att klandra dem för sin oro, sin ilska och sitt otroligt svaga humör och den vilsna personligheten för det?.

Det går dagar då jag känner att denna person håller på att hjärnskrynkla mig genom att förneka eller bara ofta dra upp saker och säga att det aldrig hänt. Jag vet ju vad som hänt, jag ser det framför mig som om det vore igår. Det har hänt så otroligt mycket mer saker i mitt liv som jag inte tänker nämna för det jag skrivit nu är milt i jämte med det.

Hur går man vidare från något som ska vara ens förflutna när det jagar en varje dag?
Jag är nu för tiden väldigt öppen med vad som hänt och har pratat ut om det med nära vänner men det hjälper inte, vilket jag trodde det skulle göra =/.

Nog om detta.. ska försöka få i ordning på min blogg idag, är så trött på designen.
Kram på.
/En mindre trevlig Stina

---

---