Pratade nyss med Andreas i ca 40 min.
Pratade lite om möjligheterna av flytt m.m. Hur vi ska gå till väga.
Kämpa eller ge upp. Han vill verkligen inte ge upp och det gav mig mer hopp om att faktiskt vilja detta och att detta ska funka. Känner bara panik pågrund av omständigheterna här hemma som jag inte kan gå ut med.
Jag måste ha ett boende inom en månad annars hamnar jag på gatan :S.

Man får en känsla av hopplöshet, tur man har fina människor i sitt liv som leder en rätt.