Ja idag kom jag och Tobias "överrens" om att lägga ner oss.
Har inte riktigt förstått vad som hänt.
För varje dag som gått har frustrationen om beröringar växt sig starkare och starkare. Jag har varit singel i över ett år så antar att när man väll träffar den där som får ens hjärta att slå extra så vill man ha alla beröringar i världen. Frustrationerna har bara blivit starkare och starkare och beröringarna minde och mindre. Jag är tyst eftersom jag inte vågar säga vad jag tycker och känner. Jag har dem senaste veckorna känt att det inte skulle hålla mellan oss, det var bara en tidsfråga eftersom han inte ser det som mig. Jag tycker det är riktigt riktigt tråkigt. När vi vill ha mer så får vi ut det som om vi inte är nöjda med varanda och det vet jag från oss båda att så är inte fallet. Om jag inte känner helt fel så tror jag att även han varit frustrerad över vissa saker, men märker det när man talar med honom om vissa saker. Han just som jag reagerar ganska starkt på saker vi tycker vi gör rätt men tydligen gjort fel =/.
Jag tycker om Tobias och jag vet att han tycker om mig med. Vi har väll bara inte orken att ens försöka kämpa för något. hans mående är inte på topp och mitt har trillat dem senaste dagarna.

Jag har så mycket jag vill ska hända i mitt förhållande som familj m.m men när det är som det var mellan oss sista tiden hade våra vägar dit varit extramt långa och antagligen jobbiga.

Jag antar att vi bröt tillsammans även om han sa att det var jag!.
Det kan inte ha varit jag! Jag var ju den men familje hopp och framtids planer men jag vill ha en massa leenden och skratt på den där vägen och just nu är det bara ledsna ansikten av olika anledningar som faktisk inte ens rör oss. Så vi gick sönder på grund av hur det är runt oss, antar jag?.. Finns inte många svar på mina frågor tyvärr. Jag vet bara att jag inte var villig att ge upp redan nu men jag håller inte kvar någon som inte vill vara kvar, ör visst hade han inte gått om han ville stanna? jag sa ju att jag ville mysa mer, inte mindre?.

Just nu känns allt bara tomt =/
Vet inte vad jag ska känna eller hur jag ska må.

Vi har inte direkt bråkat heller, bara frustrationer och små rytningar,. Vad hände egentligen?.Och varför kan man inte prata för sig själv i stället för att peka ut den andra?

Ensam igen, mer än vanligt. Ensam på heltid.